Video

Transkription

Den grundläggande valutan i vårt universum är energi.

Den lyser upp våra hus,

odlar vår mat,

driver våra datorer.

Vi kan få det på många olika sätt:

genom förbränning av fossila bränslen,

splittring av atomer

eller genom solljus som slår mot solceller.

Men det finns en nackdel till allt.

Fossila bränslen är extremt giftigt.

kärnavfall är… ja, kärnavfall,

och det finns inte tillräckligt mycket batterier att förvara solljus för molniga dagar ännu.

Och ändå, verkar det som att solen har praktiskt taget obegränsat, gratis energi.

Finns det ett sätt att bygga en sol på jorden?

Kan vi tämja en stjärna?

Solen skiner på grund av kärnfusion.

Kort och gott - fusion är en termonukleär process,

vilket innebär att ingredienserna måste vara otroligt varma, så pass varma

att atomerna blir fråntagna sina elektroner,

vilket gör ett plasma där kärnor och elektroner

studsar runt fritt.

Eftersom kärnorna är positivt laddade, repellerar de varann.

För att övervinna denna repulsion

måste partiklarna åka väldigt, väldigt snabbt.

I detta sammanhang, betyder väldigt snabbt väldigt varmt

miljontals grader.

Stjärnor fuskar att komma till dessa temperaturer.

De är så massiva, att trycket i deras kärnor

genererar hettan att pressa kärnorna tillsammans

tills de går samman och fusioneras,

och skapar tyngre kärnor och släpper energi i processen.

Det är den här energi utsläppet

som forskare hoppas på att tämja

i en ny generation av kraftverk:

fusionsreaktorn.

På jorden är det inte möjligt att använda denna brutala metod

att skapa fusion.

Så om vi vill bygga en reaktor som genererar energi från fusion,

måste vi bli smartare.

Hittills har forskare uppfunnit två sätt att göra plasman

varma nog att smälta ihop:

den första typen av reaktor använder ett magnetisk fält

för att pressa ett plasma i en munkformad kammare

där reaktionerna tar plats.

Dessa magnetiska inneslutningsreaktorer, som ITER reaktorn i Frankrike,

använder supraledande elektromagneter kylda med flytande helium

till inom några få grader från den absoluta nollpunkten.

Vilket innebär att de är värd till en av de största temperatur gradient i det kända universum.

Den andra typen, som kallas tröghets inneslutning,

använder pulser från högkraftslasrar

att hetta upp ytan av en liten kula av bränsle,

imploderar det,

som gör bränslet, i en kort tid, varmt och tätt nog att smälta ihop.

I själva verket,

en av de mest kraftfulla lasrarna i världen

används för fusions experiment

hos National Ignition Facility i USA.

Dessa experiment och andra som liknar dem runtom i världen

är idag endast experiment.

Forskare utvecklar ännu teknologin.

Och även om de kan uppnå fusion,

just nu, kostar det mera energi att göra experimenten

än vad de producerar inom fusion.

Teknologin har ännu en lång väg att gå

förrän den blir kommersiellt genomförbar.

Och kanske kommer den aldrig att bli det.

Det kanske är omöjligt att göra en genomförbar fusionsreaktor på jorden.

Men, om det blir möjligt kommer det vara så pasa effektivt,

att ett enda glas av havsvatten

skulle kunna producera lika mycket energi som en brinnande tunna olja,

med inget avfall att tala om.

Det här är p.g.a. fusionsreaktorer skulle använda väte eller helium som bränsle,

och havsvatten är fullt med väte.

Men inte vilket väte som helst duger:

specifika isotoper med extra neutroner, så kallade deuterium och tritium,

behövs för att göra de rätta reaktionerna.

Deuterium är stabilt och kan hittas i överflöd i havsvatten,

fast tritium är lite svårare.

Det är radioaktivt och det kanske endast finns tjugo kilogram

av det i världen, för det mesta i kärnstridsspetsar

vilket gör det otroligt dyrt.

Så vi kanske behöver en annan fusionskompis till deuterium istället för tritium.

Helium-3, en isotop av helium, kan vara en bra ersättare.

Olyckligtvis,

är den också otroligt sällsynt på jorden.

Men här kan månen ha det rätta svaret.

Efter miljardtals år,

kan solvinden ha byggt upp enorma lager

av helium- 3 på månen.

Istället för att göra helium-3 så kan vi utvinna det.

Om vi kan sila månens damm för helium,

skulle vi ha tillräckligt mycket för att driva hela jorden

för tusentals år.

Ett argument mer för att etablera en månbas,

om du inte redan var övertygad.

Okej, kanske tycker du att bygga en miniatyr sol

fortfarande låter rätt farligt.

Men de skulle egentligen vara mycket mera trygga än andra typer av kraftverk.

En fusionsreaktor är inget liknande som ett kärnkraftsverk

som kan smälta ner katastrofalt.

Om inrättningen misslyckades,

skulle plasmat expandera och kyla och reaktorn skulle stanna.

Enkelt uttryckt, det är ingen bomb.

Frigöringen av radioaktivt bränsle som tritium

skulle kunna utgöra ett hot mot miljön.

Tritium kan binda sig med syre, framställa radioaktivt vatten

som kan vara farligt eftersom det läcker ut i miljön.

Lyckligtvis, finns det inte mer än ett par gram av tritium

som används vid en given tidpunkt,

så en läcka skulle snabbt bli utspädd.

Så vi berättade just för dig

Att det finns nästan obegränsad energi att ha,

utan kostnad för miljön

i något så simpelt som vatten.

Så, vad är haken?

Kostnaden.

Vi kan helt enkelt inte veta om fusionskraft kommer någonsin vara kommersiellt användbar.

Även om de fungerar, kan de vara för dyra att bygga.

Den största nackdelen är att det är en obevisad teknologi.

Det är en tio miljards dollar spel.

Och de pengarna skulle kanske vara bättre spenderade på andra rena energier

som redan har bevisats.

Kanske skall vi minska våra förluster.

Eller kanske,

när slutresultatet är obegränsat, ren energi för alla,

kanske det är värt risken?

Undertexter av Amara.org gemenskapen