Video

Transkription

En myra är ganska dum.

Den har inte mycket till hjärna, ingen vilja, ingen plan,

men ändå: så är många myror tillsammans smarta.

Ett myrsamhälle kan bygga komplexa strukturer.

Några kolonier har svampfarmer, andra tar hand om boskap. De kan föra krig eller försvara sig själva.

Hur är detta möjligt?

Hur kan en samling dumma saker göra smarta saker tillsammans?

Det här fenomenet kallas emergens,

och det är ett av de mest fascinerande och mystiska företeelserna i vårt universum.

I ett nötskal beskriver den hur små saker formar större saker som har andra egenskaper än summan av sina delar.

Emergens är komplexitet som uppkommer ur enkelhet, och emergens finns överallt.

[Intro]

Vatten har väldigt olika egenskaper än de molekyler som det består av, som idén om att vara blöt.

Ta blött tyg som exempel. Om man zoomar in tillräckligt mycket så finns det ingen våthet.

Det finns bara molekyler som befinner sig i mellanrummen mellan atomerna i tyget.

Våthet är en emergent egenskap hos vatten.

Någonting nytt som endast blir till genom många individuella interaktioner mellan vattenmolekyler.

Och det är liksom det som är poängen. Många saker samverkar under givna regler, och skapar något utöver och bortom sig själva.

Det visar sig att mer är annorlunda.

Denna nya egenskap är i sig en ny sak, och den nya saken kan förena sig med andra nya saker för att upprepa processen.

Man kan föreställa sig detta som lager staplade ovanpå varandra, varje lager bestående av mer komplexa delar.

Atomer bildar molekyler.

Molekyler bildar proteiner.

Proteiner bygger upp celler.

Celler bygger upp organ.

Organ bildar individer.

Individer bildar samhällen.

Men hur kan någonting vara mer än summan av sina delar?

Hur kan myror bilda den typ av dunkelt väsen som är en koloni? Genom att följa ett regelverk som bringar ordning ur kaos.

Till exempel, låt oss se på hur en myrkoloni fördelar arbeten.

Låt oss anta att kolonin skall ha 25% arbetare, 25% skötare,

25% soldater och 25% samlare.

Myror kommunicerar sina nuvarande jobb via kemikalier. Till exempel arbetsmyran utsöndrar ständigt kemikalier som säger: “Jag är en arbetare”.

När myror möter andra myror så luktar de på varandra och berättar för varandra sina jobb och vad de gör.

Båda håller reda på vem de har mött förut.

Föreställ dig nu att en myrslok dödar de flesta samlarna. Om detta inte repareras snart kommer kolonin att svälta.

Många arbetsmyror måste byta sysselsättning, men hur meddelar man detta till tusentals av dem?

Enkelt. Det gör man inte.

Vår arbetsmyra kommer fortfarande att möta och lukta på andra myror, men den kommer att träffa på nästan inga samlare alls.

Den räknar in för få samlare, tills den når en kritisk punkt, och då byter den sitt jobb.

Arbetaren blir en samlare. Andra myror gör likadant till dess, efter ett tag, det finns tillräckligt många samlare igen.

Balansen återställs helt av sig själv.

Individens göranden och låtanden är slumpmässiga. Det går inte att planera vilken myra som kommer att möta vilken annan myra.

Men den enkla regelsamlingen är så elegant att ett samhälles många verksamheter framträder som en konsekvens.

På en ännu mer fundamental nivå interagerar hundratals miljoner komplicerade molekyler för att upprätthålla en robust och fantastisk struktur.

En varelse med ofantligt annorlunda egenskaper än summan av sina döda delar träder fram.

Den minsta enheten av liv: en cell.

Vi har fortfarande inte en tydlig definition av vad levande varelser är. Vi vet bara att de framträder från föremål som inte lever.

Celler förenar sig och samarbetar. De specialiserar sig och reagerar på varandra,

och med tiden utvecklas vi till komplexa organismer med enastående förmågor.

Dina armar och ben och ditt hjärta är otroligt komplexa och komplicerade system, gjorda av biljoner enskilda dumma saker…

…och ändå andas vi, smälter mat och tittar på YouTube-videor.

Hur vet dina celler vad de skall göra?

Tänk på pacemakercellerna i ditt hjärta.

Miljarder av dem måste sända ut en impuls i precis rätt ögonblick för att tillsammans skapa ett hjärtslag.

Våra celler utbyter kemisk information med sina grannceller för att ta reda på vad de håller på med, och bestämmer sedan vad de skall göra.

Om den är bland många andra celler som arbetar med samma uppgift så kommer den också att börja arbeta med den uppgiften, och synka med dem.

Det finns inget överhuvud som ger order, bara enskilda enheter som kommunicerar med sina grannar, och agerar beroende på den respons de får.

Hur är det med vår viktigaste del? Vad är det för sak som ställer den här typen av frågor?

Är vårt medvetande då en emergent egenskap hos cellerna i vår hjärna?

Den frågan är alltför omfattande och viktig. Den förtjänar en egen video.

Vissa emergenta saker är svårdefinierade. Man kan inte vidröra en myrkoloni, bara dess delar.

Den har ingen hjärna, inget ansike och ingen kropp.

Och ändå kan kolonin samspela med världen.

Just så som kolonier framträder från myror, framträder också saker från människor, som nationer.

Vad är egentligen en nation? Är den sin befolkning?

Är den sina institutioner, sina symboler, som sin flagga, färger eller högtidssånger?

De fysiska saker den producerar, som städer? Territoriet den innehar?

Alla dessa saker är flytande.

Populationer ändras och byts ut.

Institutioner kommer och går. Städer kan konstrueras och bli övergivna.

Gränser har ändrats hela tiden under det mesta av historien, och symboler blir ersatta av nya symboler.

En nation har inget ansikte, ingen hjärna, ingen kropp.

Är nationer då inte verkliga? Naturligtvis är de det. Precis som myrsamhällen så interagerar nationer med världen.

De kan förändra landskap, föra krig, växa eller gå tillbaka, och de kan upphöra att existera.

Men de existerar bara på grund av många människor som samverkar med varandra.

Men inte bara nationer, alla de komplexa strukturer som omger oss emanerar från oss.

Även om vi inte har den avsikten så är vi ständigt skapande.

Gemenskaper, företag, städer, samhällen.

Alla dessa saker är enheter som har fundamentalt annorlunda egenskaper och förmågor än de ganska dumma apor de uppstod ifrån.

Vi vet inte varför någonting av det här händer.

Vi bara observerar det, och det förefaller att vara en fundamental egenskap hos vårt universum.

Det kan vara den finaste och mest förunderliga egenskapen hos vårt universum.