Video

Transkription

Har du någonsin undrat vem som uppfann internet?

Vissa personer har blivit miljardärer tack vare internet

men allt de gjorde var att komma på smarta sätt

att använda det på. Så personen

som uppfann internet måste alltså vara

lika rik som Gud, eller hur?

Vem borde

få äran? Var det en britt i ett underjordiskt

schweiziskt labb? Kanske.

Skärpta amerikaner hotade av ryska kärnvapenhot?

Häftig idé. Franska forskare som

bestämde sig för att kalla sitt nätverk “Le internet”?

Intressant.

Eller var det tack vare en mängd smarta forskare som arbetade på något de visste var användbart

men inte insåg skulle bli så stort.

Låt oss samla ihop det vi vet:

Det finns internet, som består av en massa datorer kopplade till varandra

och sedan finns det webben, ett

tillvägagångssätt för att göra det lättare att dela information

genom att använda alla datorerna.

Internet,

som vi känner till i dag,

tog mer än 40 år att skapa.

En populär, men inkorrekt historia, är att

internet skapades av USA så att

de hade ett kommunikationssystem som kunde

överleva ett kärnvapenkrig.

Enligt en av grundarna av det första nätverket, ARPANET, på sextiotalet

var inte det här nätverket

om kommunikation överhuvudtaget.

Det handlade om att optimera processoranvändningen,

eller tidsdelning, vilket i grund och botten

betydde att forskare kunde

dela datorkapaciteten mellan sig. Fram till

60-talet fanns det i stort sätt

inget nätverk och man hade stora maskiner

som kallades stordatorer. De stod i rummet och processade en uppgift i taget.

Med tidsdelning

kunde datorerna bearbeta flera uppgifter samtidigt, vilket betydde att

elektriciteten kunde användas av flera forskare

på samma gång.

Och när man börjar

koppla ihop flera datorer till varandra

väcks tankar om vad man kan göra för att förenkla kommunikationen mellan dessa.

Forskare över hela världen försökte lösa detta problem,

så låt oss titta på några av de andra viktiga komponenterna som utvecklades på annat håll.

Vi börjar med paketförmedling.

I Storbritannien fanns ett kommersiellt nätverk, utvecklat av NPL, som aldrig riktigt

fick luft under vingarna eftersom det inte fick något ekonomiskt stöd.

Men de kom på idén om paketförmedling, ett sätt

att förebygga trängsel i nätverket genom att dela upp datan i ena änden

och sätta ihop den igen i den andra.

Fransmännen var också en del i det hela

De jobbade på ett vetenskapligt nätverk, CYCLADES,

men de hade inte en särskilt stor budget

så de bestämde sig för att jobba på direkta anslutningar mellan datorer

till skillnad från gateway-datorer.

Sidospår åsido, det här är självklart inte särskilt vetenskapligt

men enligt en teori skapades

ett ord vid deras forskning:

Internet.

Men det måste du inte tro på om du inte vill.

Vi är nu i början av 70-talet.

Det finns en del datorinfrastruktur

men kommunikationen är klumpig och besvärlig eftersom olika nätverk

inte kan prata med varandra. TCP IP

löser det problemet.

TCP/IP-protokollen

formar det grundläggande kommunikationsspråket på internet

som namnger datapaketen och ser till

att alla delarna, som tar olika vägar,

kommer fram till rätt ställe

där de återkonstrueras.

Nätverken började verkligen kommunicera med varandra 1975.

Man skulle kunna säga att det var startskottet för internet.

E-post var också väldigt viktigt. Det utvecklades

för ARPANET år 1972. Den mesta

internettrafiken år 1976 var e-post eftersom

akademiker tyckte att elektroniska Post-It-lappar var störtcoola.

Med nätverk som kunde

prata med varandra blev kommunikationen lättare,

men all den här kommunikationen var textbaserad och såg inte speciellt tilltalande ut.

På 80-talet spenderade britten Tim Berners-Lee tid

med CERN, den Europeiska organisationen för kärnforskning,

där fysiker försöker lista ut vad universum består av.

Han ville hantera forskarnas information och göra

det möjligt för dem att dela och förbinda sina arbeten enklare, vilket skulle

öka chanserna för framsteg. Han gjorde det genom att uppfinna ett gränssnitt

som använde HTTP, HTML och URL, vilket möjliggjorde

internetsurfning. Han kallade sin uppfinning

för “webben”. Så han uppfann inte

internet men vi har honom att tacka för webben.

Den första hemsidan han skapade var för CERN i Frankrike

i augusti år 1991. När den

grundläggande infrastrukturen och tekniken hade uppfunnits och införts exploderade

de internetbaserade forumen på 80-talet. Telefonbolagen

såg potentialen i digital kommunikation och

webbläsarna spred sig som en löpeld över världen. Vanliga

människor upptäckte e-post och sedan dess

har internet expanderat snabbt och stadigt. Sedan 1995 har det

räknats som en självklarhet för många människor. Vänta lite!

Var det inte USA:s vicepresident Al Gore som uppfann internet?

Nej… Om du hade läst vad han faktiskt sa skulle du vetat att han aldrig hävdat annorlunda.

Men många lovordar honom för en lagstiftning som tillät spridningen av internet.

Internet existerar för att vi har ett behov av kommunikation, och de flesta av oss gillar att göra det.

Det är därför vi människor har blivit den dominanta arten på jorden.

Vissa skulle säga att internet är en naturlig del av evolutionen och en manifestation av vårt kommunikationsbehov.

Det skapades inte av någon specifik person men när

byggnadsblocken hade sammanfogats av forskare från hela världen

blev internet ett verktyg

för kommunikation,

detaljhandel,

forskning,

propaganda,

spionage,

shopping,

dejting,

underhållning och ett sätt

att smita från arbetet samtidigt som du ger intrycket av att jobba eller plugga.

vilket kanske är vad du gör nu.

I slutändan ägnar du dig dock åt kommunikation - speciellt om

du lämnar en kommentar och det kan

möjligtvis göra dig till en bättre människa.