Video

Transkription

Tänk om staten täckte dina levnadsomkostnader, skulle du fortfarande gå till arbetet?

Fortsätta gå I skolan?

Inte arbeta alls? Vad skulle du göra?

Den här idén kallas universell basinkomst, eller UBI,

och det är ingenting mindre än den mest ambitiösa socialpolitiken i vår tid.

Under 2017 börjar basinkomst att få fotfäste runt världen.

De första försöken pågår eller är på gång

och ett ökande antal länder överväger UBI som ett alternativ till understöd.

Hur skulle det fungera och vilka är de viktigaste argumenten för och emot?

Just nu är inte alla helt överens om vad basinkomst är eller borde vara.

Några vill använda den för att avskaffa bidrag och skära ned byråkrati.

Andra vill ha den som en extra bonus för befintliga program, eller till och med så hög att arbete blir valfritt.

Den här videon kommer mest att handla om minimum-basinkomsten,

tillräckligt med pengar för att hamna ovanför fattigdomsgränsen.

I USA betyder det ungefär $1000 i månaden eller $12000 per år - 8400 kr/mån, 100 000 kr/år.

Pengarna skulle inte beskattas och man skulle kunna göra vad man vill med dem.

I det här scenariot är UBI ett sätt att fördela tillgångarna i ett samhälle

och samtidigt behålla den fria marknaden intakt.

Men om vi delar ut gratis pengar, kommer folk inte bara att köpa sprit för dem och sluta arbeta?

En studie från 2013 av Världsbanken

undersökte specifikt om fattiga människor slösar bort sina gåvopengar på tobak och alkohol om de får dem kontant.

Det tydliga svaret: nej det gör de inte. Motsatsen är sann.

Andra studier har visat att ju rikare du är, desto mer droger och alkohol konsumerar du.

Den lata och berusade fattiglappen är en stereotyp snarare än verklighet.

Hur är det med lathet?

Basinkomst-testprojekt gjorda i Kanada på 1970-talet visade att ungefär

1% av mottagarna slutade arbeta, mestadels för att ta hand om sina barn.

I genomsnitt minskade man sin arbetstid med mindre än 10%.

Den extra tiden användes för att uppnå mål som fortsatt utbildning eller att söka bättre jobb.

Men om lättja och droger inte är en stor sak, varför kan inte den befintliga välfärdsstaten lösa fattigdomsproblemet?

Bidrags- eller arbetslöshetsprogram innehåller ofta många förbehåll,

som att delta i utbildning,

ansöka om ett visst antal jobb varje månad, eller acceptera varje slags jobberbjudande

oavsett hur passande det är, eller hur mycket det ger.

Förutom minskad personlig frihet så är de här förbehållen ofta ett stort slöseri med tid, och tjänar endast till att

få arbetslöshetsstatistiken att se mindre dålig ut.

Oftast skulle din tid användas bättre till att leta efter rätt jobb,

fortsatt utbildning eller till att starta ett företag.

En annan oönskad biverkan av många bidragsprogram är att de låser människor i fattigdom och uppmuntrar passivt beteende.

Tänk dig ett bidrag på $1000 varje månad - 8400 kr.

I många program, om man tjänar en extra peng, så blir man av med hela bidraget.

Om man tar ett arbete som ger $1200 så kanske man inte bara förlorar bidraget,

men på grund av skatter och andra kostnader som transporter,

så kanske man till slut får mindre pengar kvar än förut.

Så om man aktivt försöker förbättra sin situation, och den totala inkomsten inte ökar eller till och med minskar,

då kan bidrag skapa ett tak som snärjer människor i fattigdom

och belönar passivt beteende.

En basinkomst kan aldrig skäras ned och därför skulle arbete och extra inkomst alltid förbättra den ekonomiska situationen.

Arbete belönas alltid.

Istället för ett tak skapar den ett golv som människor kan klättra uppåt ifrån.

Men även om basinkomst är den bättre modellen, är den ekonomiskt rimlig?

Hur blir det med inflation?

Kommer inte priserna att bara öka så att allt blir precis som förut?

Eftersom pengarna inte skapas genom magi eller av skrivare så måste de överföras någonstans ifrån.

Det är mera som en förflyttning av kapital än skapandet av nya pengar.

Alltså: ingen inflation.

Ok, men hur skall vi betala för den?

Det finns inget rätt svar här eftersom världen är alltför mångskiftande.

Hur välbärgat är landet? Vilka är de lokala värderingarna?

Är saker som höga skatter och nedskärning av försvarsbudgeten politiskt acceptabla eller inte?

Hur mycket välfärdsstat finns det redan, och är den effektiv?

Varje land har sin egen individuella väg mot basinkomst.

Det enklaste sättet att betala för basinkomst är att slopa alla bidrag och använda de sparade summorna till att finansiera den.

Det skulle inte enbart få ett antal myndigheter att försvinna, vilket i sig skulle spara pengar, det skulle också eliminera mängder av byråkrati.

Å andra sidan skulle nedskärning av dem försätta många människor i större svårigheter än förut.

Om målet är att ha en grund för alla så behöver det fortfarande finnas någon slags program, för precis som länder

så är människor olika.

Det andra sättet: högre skatter, i synnerhet för de mycket rika.

I exempelvis USA har det varit mycket ekonomisk tillväxt, men det mesta av dess vinster har tillfallit de rikaste få procenten.

Skillnaderna i förmögenhet ökar snabbt

och många menar att det kan vara dags att fördela bytet mer rättvist för att bevara det sociala lugnet.

Det skulle kunna vara skatt på finansiella transaktioner, kapital, markvärde, kol, eller till och med robotar.

Men basinkomst är inte nödvändigtvis dyr.

Enligt en nyligen genomförd studie

skulle en basinkomst om $1000 i månaden i USA

faktiskt kunna öka BNP med 12% på åtta år,

eftersom det skulle låta fattiga människor spendera mera och öka den allmänna efterfrågan.

Hur blir det med de som gör det smutsiga jobbet?

Vem skall arbeta på fälten, kravla genom avlopp, eller lyfta pianon?

Om man inte måste för att överleva, kommer man fortfarande att utföra svåra, tråkiga och otacksamma arbetsuppgifter?

Basinkomst kan ge ett bättre förhandlingsläge för att kräva högre lön och bättre arbetsförhållanden.

En studie beräknade att varje extra dollar till lönearbetare skulle tillföra ungefär $1,21 till den nationella ekonomin,

medan varje extra dollar till höginkomsttagande amerikaner endast skulle tillföra 39 cent.

Det skulle fortfarande finnas mycket rika och fattiga människor

men vi skulle eliminera rädsla, lidande och existentiell panik för en betydande del av befolkningen.

Att sätta fattiga medborgare på grönare kvist skulle kunna vara en smart ekonomisk taktik.

För somliga är detta inte nog. De vill ha en basinkomst stor nog för att leva ett medelklassliv.

Om vi bortser från finansiella hinder, så utmanar den här idén i grunden hur vårt samhälle är konstruerat.

Genom att tjäna pengar får du möjligheten att delta i samhället. Detta avgör din status och dina möjligheter,

men det tvingar också många människor att tillbringa väldiga mängder av sin tid med saker de inte bryr sig om.

Under 2016 var bara 33% av de anställda i USA engagerade i sitt arbete.

16% var direkt eländiga och de övriga 51 procenten var endast fysiskt närvarande.

Skulle 67% av människorna sluta arbeta om de kunde?

Det skulle vara orättvist att beskriva arbete som bara en syssla.

Arbete ger oss något att göra. Det utmanar oss,

det motiverar oss till förbättringar, det förmår oss att engagera oss.

Många finner vänner eller partners på arbetet, vi arbetar för social status, rikedom och vår plats i världen.

Vi söker någonting att göra med våra liv och för många människor ger jobbet dem en mening.

Det finns andra bekymmer med basinkomst.

Om alla bidragsprogram böts ut mot en enda utbetalning så ger det regeringen ett mycket stort inflytande.

Individuella program är enklare att attackera eller skära ned än ett flertal,

eller så skulle populister kunna lova drastiska ändringar av basinkomsten för att skaffa sig makt,

och en universell basinkomst tar inte itu med alla problem som har med ojämlikhet att göra.

Hyra, till exempel.

Medan $1000 kanske räcker bra på landsbygden, så är det inte så mycket i dyra storstadsområden,

vilket skulle kunna leda till att fattiga människor flyttar utåt och skillnaden mellan rika och fattiga

blir ännu mer extrem.

Och, naturligtvis, för några människor är tanken chockerande att arbete i sig inte skulle vara nödvändigt för överlevnad.

Slutsats.

Är universell basinkomst en bra idé? Det ärliga svaret är att vi inte vet än.

Det behövs mycket mer forskning, fler och större testprojekt.

Vi behöver fundera över vilken slags basinkomst vi vill ha och vad vi är beredda att avstå från för att betala för den.

Möjligheterna är enorma. Det skulle kunna vara det mest lovande sättet att varaktigt avskaffa fattigdom.

Det skulle kunna allvarligt minska den samlade desperationen i världen och göra oss alla mycket mindre stressade.

Den här videon möjliggjordes tack vare en

universell basinkomst tillhandahållen av er, våra tittare.

Tiotusen människor världen runt ger oss en månadsinkomst via patreon.com/kurzgesagt

Ni låter oss betala löner och köpa ny hårdvara. Ni låter oss göra fler videor

och ni låter oss ägna mer tid åt dem.

Kurzgesagt skulle inte kunna vara vad det är idag utan er hjälp.

Ni hjälper oss att vara fortsatt oberoende, och ni ger oss friheten att sätta kvalitet framför kvantitet.

Tack så mycket.