Video

Transkription

Att leka runt med kärnvapen i videor är roligt.

Det är någonting kul med att spränga saker i luften,

och en förskräcklig fascination för eldklot, tryckvågor och strålning.

Det ger oss perspektiv på vår destruktiva förmåga,

men är inte det bästa sättet att förstå en kärnvapenexplosions riktiga konsekvenser.

Detta handlar inte om berg av dynamit, eller hur ljus en explosion är. Kärnvapen handlar om dig.

Så vi har samarbetat med Röda korset och Röda halvmånen-rörelsen

för att utforska vad som verkligen skulle hända om ett kärnvapen detonerade i en större stad idag.

Inte kärnvapenkrig, bara en explosion.

Vi börjar vår berättelse i mitten av innerstaden i en större stad.

Folk jobbar, pluggar inför prov, är försjunkna i tankar och upptagna med sin egen vardag.

Precis här exploderar ett kärnvapen och tiden stannar.

Den första fasen av explosionen sker inom en sekund

På en millisekund dyker en plasmaboll varmare än solen upp och växer till ett 2 kilometer brett eldklot.

Inuti detta klot är alla borta. Puts väck.

Tänk dig vattendroppar som faller ner i en varm stekpanna.

Det fräser till, och sen är de borta.

De flesta byggnader, bilar, träd, smaklösa statyer och människor…

…förångade.

Först kommer strålen. En intensiv tsunami av ljus sköljer över staden på ett ögonblick.

Om du råkar titta i riktning mot explosionen

blir du blind i ett par timmar.

Värmen ifrån detta ljus producerar en termisk puls,

så varm och full av energi att den bränner upp allt inom 13 km från detonationsplatsen.

Detta betyder att allt brännbart material inom 500 kvadratkilometer börjar brinna.

Plast, trä, tyg, hår och hud.

Om du är inom den termiska pulsens räckvidd är du i ena stunden på väg till jobbet.

I den andra brinner du.

Nu börjar den andra fasen.

Den sker inom ett par sekunder.

De flesta kommer först nu att märka att någonting är fel,

men det är redan för sent för hundratusentals.

Strålen följs av en tryckkvåg.

Hettan och strålningen från eldklotet skapar en bubbla av het och komprimerad luft runtom det

som nu expanderar explosionsartat i ljudets hastighet.

Det skapar det vindar starkare än orkaner och virvelvindar.

Mänsklig infrastruktur är ingen match för dess kraft.

De flesta större byggnader inom 1 kilometer jämnas med marken.

Endast stålförstärkt betong kan delvis stå emot trycket.

I de omkringliggande parkerna där pensionärer matar ankor,

knäcks de för en sekund sedan förkolnade glödande träden som tandpetare.

Om du är utomhus kastas du iväg som ett sandkorn i en virvelvind.

Tryckvågen blir svagare ju längre ut den kommer,

men byggnader inom 175 kvadratkilometer faller ändå som om de var gjorda av kort

och stänger inne tiotusentals människor som inte hade en chans att reagera.

Bensinstationer exploderar och eld sprider sig igenom bråten.

Ett svampmoln bildas av eldklotets kvarlevor, damm och aska

och reser sig inom de kommande minuterna flera kilometer uppåt och kastar en mörk skugga över stadens ruiner.

Detta drar våldsamt in den rena luften som omger staden

och förstör ännu fler byggnader samt ger ett överflöd av syre.

Vad som händer sedan beror på staden.

Om det finns tillräckligt med bränsle kan bränderna skapa en eldstorm som bränner spillrorna, alla i dem,

och människor som försöker fly undan förödelsen.

Upp till 21 kilometer ifrån explosionen springer folk till sina fönster för att fotografera svampmolnet,

omedvetna om att tryckvågen fortfarande är på väg emot dem,

på väg att krossa deras fönster och skapa en snöstorm av vasst glas.

Den tredje fasen inleds de kommande timmarna och dagarna.

Vi är vana med idén att hjälp kommer, oavsett vad.

Men denna gång är annorlunda: en nukleär explosion är alla naturkatastrofer på en och samma gång.

Det finns hundratusentals eller till och med miljoner människor med allvarliga skador:

skärsår, brutna ben, allvarliga brännskador.

Inom de kommande minuterna och timmarna dör tusentals fler av sina skador.

Otaliga människor är fast under raserade byggnader eller förblindade av strålen,

döva av smällen och oförmögna att fly genom de oframkomliga gatorna fyllda med spillror och bråte.

De är skräckslagna, förvirrade, och vet inte vad som har hänt dem eller varför.

Troligen har många sjukhus jämnats med marken tillsammans med resten av byggnaderna

och de flesta läkare och sjuksköterskor är antingen döda eller skadade,

precis som alla andra.

Överlevarna som hade turen att befinna sig i tunnelbanor eller på rätt plats för klara sig oskadda

har ännu inte undflytt faran.

Beroende på vilken typ av vapen det var, var det exploderade och till och med vädret

så kan ett hemskt svart regn börja,

med radioaktiv aska och damm som faller ned över staden och täcker allt och alla.

Den osynliga, illvilliga, tysta fasan som är strålning får sin tur.

Varje andetag bär med sig gift ner i lungorna på de överlevande.

Under de kommande dagarna dör de som utsatts för mest strålning.

Det kommer inte finnas någon hjälp tillgänglig på timmar, eller till och med dagar.

Civilisationen fungerar inte när infrastrukturen kollapsar totalt.

Vägar blockeras, tågrälsar slår sig och landningsbanor är täcka av bråte.

Inget vatten, ingen elektricitet,

ingen kommunikation, inga butiker att fylla på förnödenheter ifrån.

Hjälp från närliggande städer kommer ha det svårt att ta sig in i kriszonen

och även om de lyckades, skulle den höga nivån av radioaktivitet göra det för riskfyllt att ta sig för nära.

Efter en nukleär attack måste du klara dig själv.

Så sakta men säkert börjar folk träda fram ut ur spillrorna till fots,

förorenade med radioaktivt nedfall, bärandes på det lilla de må ha kvar.

De är långsamma, har ont, är traumatiserade, och de alla behöver mat, vatten och sjukvård snabbt.

Skadorna ifrån ett kärnvapen slutar inte när bränderna lagt sig och röken skingrar sig.

Sjukhusen i de närliggande städerna är inte utrustade för en så här stor katastrof

och är överväldigade av tio- eller hundratusentals patienter med allvarliga skador.

Under de kommande veckorna, månaderna och åren

kommer många av de som överlevde att dö av olika sorters cancer som leukemi.

Anledningen till att ingen regering vill att du ska tänka på allt detta är för att det inte finns något möjligt humanitärt svar för en nukleär explosion.

Det finns inte en chans att hjälpa de direkta offren av en kärnvapenattack.

Detta är ingen orkan, skogsbrand, jordbävning eller kärnkraftsolycka.

Detta är allt på samma gång, fast värre.

Ingen nation i världen är förberedd på att hantera det.

Världen har förändrats de senaste åren, med världsledare som åter igen

uttryckligen och offentligt hotar varandra med kärnvapen.

Många experter tror att risken för en kärnvapenattack är högre än den har varit på årtionden.

Regeringar säger till sina invånare att det är bra att de besitter kärnvapen,

men att det är illa när någon annan får tag i dem.

Att det på något vis är nödvändigt att hota andra med massförstörelse för att hålla oss trygga.

Men får det här dig att känna dig säker?

Det krävs endast att en liten grupp människor med makt blir galna eller onda, ett snedsteg eller ett missförstånd

för att frigöra katastrof av ofattbara proportioner.

Att spränga saker i videor är kul.

Att spränga saker på riktigt, inte riktigt lika kul.

Det finns dock en lösning!

Eliminera alla kärnvapen och svär att aldrig bygga dem igen.

2017 var nästan två tredjedelar av världens länder,

med stöd av hundratals civila organisationer, Internationella Röda Korset och Röd Halvmåne-rörelsen,

överens om att förbjuda och eliminera kärnvapen.

Det handlar inte om vem som har kärnvapen och inte. Problemet är vapnen i sig.

De är djupt omoraliska och ett existentiellt hot mot oss alla.

Oavsett ifrån vilket land du kommer, oavsett vilka politiska åsikter du har,

måste vi kräva att de försvinner för alltid.

Detta sker inte utan påtryckningar.

Om du vill vara en del av dessa påtryckningar finns det saker du som person kan göra:

Besök notonukes.org för att lära dig mer om kärnvapen och vad just du kan göra åt dem.

Outro

KVACK